Inte.Nu.Igen

Bland det värsta jag vet är att vakna av hypoglykemi mitt i natten. Vakna av yrsel, kallsvettningar, hjärtklappning och ängslan. Att trycka i sig dextrosol klockan tre och hoppas att det snabbt ska gå över. En minut känns som en timme och det är omöjligt att somna om. Det är som värst när jag är ensam hemma, för då kommer ångesten. Tänk om jag inte hade vaknat? Tänk vad som kan hända när jag bor själv? Tänk om. Tänk om. Tänk om. Men så lyckas jag somna om, dagen efter flyter på som vanligt och jag har förträngt minnet och känslan från natten innan... Tills jag vaknar och tänker "Inte nu igen".