Duktig flicka!

Imorse var jag på årskontroll. När sköterskan stack in nålen i armen så missade hon kärlet. Så därför var hon tvungen att sticka i andra armen också. Eftersom att jag inte hade ätit någon frukost så var jag extra skakis och mådde illa. Jag tror hon såg det på mig, för när jag var klar sa hon att jag hade varit duktig och att jag fick en nyckelring, vilken jag ville. Jag valde igelkotten. Hur gammal är jag nu igen? 17 år...

Apropå...

... Idol. Min idol heter Vilhelm Masreliez, aka Doktor Ville.
Han är den bäste doktor som finns. För att göra en cheesy liknelse kan man säga att han är Dumbledore och jag är Harry Potter.

Ville är lugn, och han gör att allt känns tryggt och bra. Han är en av de bästa pedagogerna jag har träffat. Jag blir aldrig orolig eller nervös när jag besöker honom, och han är världbäst på att trösta och han är alltid ärlig. Därför blir jag alltid lika lättad när han säger att jag sköter mig exemplariskt.
Han vill alltid det bästa för mig och de andra patienterna och har alltid tid att hjälpa en. När man ringer och vill ha en tid så får man det. Inget skitsnack.

Efter Ville på Idol-skalan kommer Margareta. Hon är min diabetessköterska. Hon kommer från Norrland och frågar alltid hur min familj mår. Hennes hår är eldrött och hon har glasögon. Henne ska jag träffa igen nästa vecka. Då ska jag på årskontroll och ta blodprover (hjälp!). Efter det kommer hon bjuda mig på smörgåsar. Hon är bäst.

Och sen ganska långt ner på skalan kommer receptionisten, för fastän hon bara ser mig var fjärde månad så kan hon mitt för- och efternamn utantill. Kred till henne.

Pancake times ten

Idag stekte jag och Maria pannkakor till frukost och det var himmelskt goda pannkakor. Jag älskar verkligen pannkakor. Sen kollade vi på ett avsnitt av Band of Brothers, det sorgligaste avsnittet. Fråga mig inte varför, det var Maria som valde. Sen tog vi en tripp till Tippen för att kolla vilka som hade satt in depostitionspengar till skivan, och jag var inte en av dem.. oops.

Den här dagen har varit väldigt, väldigt bra. Såhär borde jag spendera fler av mina dagar. Synd bara att skolan tar upp all tid.

Oh well, strax ska jag käka middag och sedan göra mig iordning för Jessicas birthday bash. Jag har köpt en rosa prinsesstårta till henne =) Jag kan ju smaka en liten, liten bit iallafall.

Fridens liljor

Så funkar det

Jo, jag tänkte att jag kanske skulle förklara det här med diabetes. Jag är så dålig på att förklara det muntligt, så det kanske går bättre skriftligt... Vi får väl se.

Bukspottskörteln i kroppen producerar insulin. Insulinet utsöndras när vi äter för att näringen och sockret ska kunnas tas upp av cellerna. Man kan säga att insulinet öppnar upp cellerna.
Insulinet håller blodsockret på en jämn nivå och ligger i normala fall runt 3.5-6,0.

Min bukspottskörtel är trasig och har slutat producera insulin. Det innebär att mina celler förblir stängda och all näring och socker som jag får i mig bara flyter omkring i blodet och rinner igenom kroppen. Då går jag ner i vikt eftersom att jag inte får i mig något, jag i princip svälter. Jag blir helt sjukt trött, kissnödig och törstig. Som högst har mitt blodsocker legat runt 21,7.

Men som tur är har jag en insulinspruta som jag tar när jag äter, och därmed fungerar som en normal människa. Jag måste kolla blodsockret minst fyra gånger om dagen och jag kissar på en urinsticka varje morgon för att kolla om jag har socker och/eller ketoner i urinen. Mitt blodsocker ska ligga mellan 4,0-10,0, men ibland har det legat på 1,9 eller 17,7.

När jag har lågt blodsocker mår jag väldigt dåligt. Det syns inte på mig, och det går i princip inte att beskriva. Jag blir kallsvettig, yr, blir nervös och orolig och min syn blir konsig. Jag får lågt blodsocker när jag har tagit för mycket insulin och då måste jag snabbt få i mig något. T.ex. en frukt, macka eller dextrosol.

Det var det viktigaste... Tror jag.

Update: Förra veckan var det uppe på 25,3. Jättekul.

Trött

Ibland blir man så trött på det här.

Happy X-mas

Idag var det nästan som julafton, jag upptäckte nämligen att det fanns pepparkakor utan tillsatt socker på Ica. Hur glad blev inte jag!

I mellan- och högstadiet åt jag pepparkakor och drack mjölk till mellis under hela december. Det var en liten tradition jag hade som helt krossades för ett par år sedan. Men nu tänkte jag att det är dags att återinviga den. Fast det är ju lite synd att det är tre månader kvar.. Äh va fan, jag börjar imorgon.

Inte.Nu.Igen

Bland det värsta jag vet är att vakna av hypoglykemi mitt i natten. Vakna av yrsel, kallsvettningar, hjärtklappning och ängslan. Att trycka i sig dextrosol klockan tre och hoppas att det snabbt ska gå över. En minut känns som en timme och det är omöjligt att somna om. Det är som värst när jag är ensam hemma, för då kommer ångesten. Tänk om jag inte hade vaknat? Tänk vad som kan hända när jag bor själv? Tänk om. Tänk om. Tänk om. Men så lyckas jag somna om, dagen efter flyter på som vanligt och jag har förträngt minnet och känslan från natten innan... Tills jag vaknar och tänker "Inte nu igen".

Foodfoodfood

Det blir så lätt att allt börjar handla om mat. När, var, vad?
Jag kan inte äta allting. Jag har inte ätit godis eller druckit läsk sen jag blev sjuk.
Jag äter inte vitt bröd, vanlig pasta, glass, mjölkchoklad, bakelser, kakor osv.
Jag äter fullkornsbröd, bulgur, sockerfri yoghurtglass, 70% choklad, kakor utan socker som finns på Ica.
Det finns alternativ. Bra alternativ. Överallt.

Första inlägget

Jag fick min diagnos, diabetes typ 1, den 15/1 2007. Då var jag 15 år. Det har gått två och ett halvt år sedan dess, men jag har fortfarande aldrig träffat eller pratat med någon annan som har diabetes. Det är synd. Därför har jag bestämt mig för att börja skriva här. Kanske någon hittar hit, kanske inte. Jag är bara glad att man kan skriva av sig.

Peace