It's only one day left. One day, and then I'm free.
Noone to hold me back. Except for myself perhaps... Often, the only person who tends to stand in your way is yourself. But I have already decided not to trip on my own feet, so I'm leaving for Barcelona in eight months. Until then: work, work, work!
One day. After twelwe years in school... It's completely surreal, and very bittersweet. Unlike many others I really like my classmates and my school. It has, so far, been the best three years of my life. It's a bit sad to leave it behind. I have so many memories that I'm actually afraid to lose some of them. They're all very precious to me (even the bad ones).
Let's hope even better times lies ahead though. All the new memories, love and friends.
Yes, that is what I will hope and wish for.
However, this is my last chance to be the out-and-out ignorant teenager and hopeless dork I've always been and watch Harry P and the prisoner of Azkaban.
Over and out.
tisdag 1 juni 2010
söndag 9 maj 2010
Fuzzy
måndag 3 maj 2010
Cracks in the pavement
Got a hang up on two songs. They're both oh so great, but for the moment I must say my heart belongs to Hellacopters. I don't believe in God, and to be honest, it beats me if they do or if they're just being ironic.
He's a watcher
and a voyer,
a bystander
and destroyer
Just listen to it. Hellacopters - By the grace of God
Oh I almost forgot, the other song is Hometown Glory with Adele (but you must live in the desert if you haven't heard it yet)
He's a watcher
and a voyer,
a bystander
and destroyer
Just listen to it. Hellacopters - By the grace of God
Oh I almost forgot, the other song is Hometown Glory with Adele (but you must live in the desert if you haven't heard it yet)
söndag 2 maj 2010
How D'ya Like Your Eggs
It's time to make a cut. On Wednesday, actually. I'm ready for a change and I'm considering the look above... I like the old-fashioned feeling and it's time to get rid of my hair parted in the middle. Don't know if the curls will follow my lead though. They often tend to lay just the way I don't want them to. Oh well, we'll see what happens. Wish me luck.
måndag 29 mars 2010
If you ever told a lie and liked it
En av mina absoluta favoritfilmer är Girl, Interrupted. Den är baserad på en självbiografisk roman av Susanna Kaysen. Hemsk men underbar historia, otroliga skådespelare och fantastiska miljöer... Det finns inget man inte gillar med den filmen! Tror jag måste läsa boken. Nej, jag måste läsa boken. Så är det bara.
onsdag 17 mars 2010
Oh Lord
Härliga lediga och soliga onsdag! Vaknade redan halv nio och var jättepigg, men tvingade kroppen att tänka om och sov två timmar till. Det behövdes verkligen. Sen blev det stooor frukost, kaffe och DN.
Jag sitter och lyssnar på soundtracket till Titanic, som jag för övrigt tittade på för ett par dagar sen och jag minns inte senast jag grät så mycket till en film. Jag klarar nästan inte av att se den längre.
Den här låten är för övrigt en av de absolut finaste låtar jag vet (pianoversionen that is)
http://www.youtube.com/watch#!v=e5xfmlG1Y1I&feature=related
Jag sitter och lyssnar på soundtracket till Titanic, som jag för övrigt tittade på för ett par dagar sen och jag minns inte senast jag grät så mycket till en film. Jag klarar nästan inte av att se den längre.
Den här låten är för övrigt en av de absolut finaste låtar jag vet (pianoversionen that is)
http://www.youtube.com/watch#!v=e5xfmlG1Y1I&feature=related
onsdag 10 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Won't drop it until you stop it
Kan.inte.sluta.lyssna.på.Time Flies. Jag älskar den låten, var har den varit hela mitt liv? Visserligen har jag haft den på iPoden i drygt ett och ett halvt år, men det var inte förrän jag såg det här http://www.youtube.com/watch?v=HuCPGZJzkps som jag insåg hur underbar den är. Nu är det repeat som gäller tills den är sönderlyssnad. Typiskt mig. Men jag älskar den ändå.
And I get weak
I get weary
I miss sleep
I get moody
I'm in thoughts
I write songs
I'm in love
I walk on
And I get weak
I get weary
I miss sleep
I get moody
I'm in thoughts
I write songs
I'm in love
I walk on
onsdag 24 februari 2010
Ur led är tiden
Platsen är densamma. Möblerna, maten, lukten, läget. Härinne har tiden stått stilla; det är precis likadant som för tio år sedan. Men därute är allt annorlunda. Nya hus, broar och människor. Mitt rum är inte heller detsamma, istället för gosedjur ligger det smink i rummet. Klackar istället för fotbollsskorna. Jag själv är nog den största förändringen. Ibland får jag ångest för att det är jag som har åldrats och inte platsen. Kan det inte vara tvärtom? Tänk att vara åtta år igen och slippa all ångest och kunskap. Att leva i sin bubbla med sina gosedjur. Att stanna på samma plats där allt är likadant jämt. Där världen utanför förblir vad den alltid har varit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)